...
Det känns som att jag misshandlar mig själv, varför behandlar jag mig själv så här? Jag är självdestruktiv, inte fysiskt då, utan psykiskt! Att jag, efter allt som hänt i mitt liv, fortfarande kan vara så godtrogen och positiv. Det är helt sannslöst... Att jag aldrig brakar ihop? Det är ett mysterium. Jag är självklart glad över att vara så stark, men är rädd för att det en dag ska ta stopp. För det gör det väl? Jag hoppas att jag slipper komma till det stadiet som gör att jag kryper ihop i fosterställning och gömmer mig under täcket förevigt...
/ Sarah Sellerholm ♥
Kommentarer
Postat av: Sanna
Men gumman då vad är det som har hänt? Jag är lika dan förutom att du har större tålamod med just det där med att vara för snäll.
Trackback
